Drömde du om någon natten de dog? Det här kan det betyda
Jag ska börja med min egen.
En natt kom min gammelmormor och satte sig bredvid mig. Hon sa ingenting först. Hon bara tog min hand. Och det var det första jag minns den enorma kärleken. Den var så stark att jag förstod att något var på väg att hända, redan innan hon sagt ett ord.
Sen sa hon: ”Följ med, jag vill visa dig något.”
Plötsligt satt vi på en stor sten och tittade ut över en äng. Berg i bakgrunden. Vi satt tysta en stund, bara tittade. Till slut var det jag som bröt tystnaden.
”Är det dags nu? Ska du resa?”
”Ja”, sa hon. ”Men jag kommer alltid finnas där. Närmare än du tror.”
Några timmar senare ringde telefonen hemma. Och när mamma sträckte sig efter luren visste jag redan vad de skulle säga.
Om du läser det här för att något liknande hänt dig då är du inte ensam, och du är inte galen. Det här är en av de vanligaste sakerna människor berättar för mig. Och en av de minst pratade om.
Det är vanligare än du tror
Folk tror att de är de enda, de berättar det försiktigt, ofta med rösten sänkt, som om de väntar sig att jag ska tycka att de inbillar sig.
Det gör jag aldrig. För jag hör det hela tiden.
Någon drömmer om sin pappa natten han går bort och i drömmen är han frisk igen, inte sjuk som han var i slutet. Någon drömmer att deras mormor vinkar från en tågperrong. Någon vaknar med en stark känsla av att någon suttit på sängkanten, och samma morgon kommer beskedet.
Mönstret återkommer så ofta att jag slutat se det som en slump. Drömmarna är nästan alltid lugna och sällan skrämmande. Ofta finns ett avsked i dem, ett ”hej då” som personen inte hann eller kunde säga i vaket tillstånd.
Det säger något. Om inte annat säger det att du inte är den enda som burit på det här i tysthet.
Om du är skeptisk läs ändå
Kanske läser du det här och tänker: det var bara en dröm. Hjärnan bearbetar. Jag visste innerst inne att hon var döende, så klart jag drömde om henne.
Bra, behåll den skepsisen och jag menar det.
Jag är inte ute efter att övertyga dig om något. Jag jobbar jordnära, utan flum, och det betyder att jag inte tänker be dig tro på något du inte känner.
Men lägg märke till en sak: det finns skillnad mellan att avfärda en upplevelse och att förstå den. Du kan tänka att drömmen var hjärnans verk och ändå låta den betyda något för dig. De två utesluter inte varandra.
Det jag ber dig om är inte tro. Det är att du inte skäms bort din egen upplevelse bara för att den inte går att bevisa. Sorg och det oförklarliga går ofta hand i hand. Att undra är inte att vara naiv. Det är att vara människa.
Vad det kan betyda
Jag ska vara rak med dig, för det valde jag att vara i den här texten.
Jag tror att vissa av de här drömmarna är just det de känns som: ett avsked, att någon når ut till oss precis när de går över, inte alltid och inte varje dröm om en död anhörig är kontakt, ibland är en dröm bara en dröm, sorgen som söker sig ut.
Men ibland är det något mer.
Det jag lärt mig, både genom mitt arbete och genom min egen natt med gammelmormor är att kontakten oftast kommer i det tillstånd där vårt vanliga försvar är nere, när vi sover eller när vi precis vaknat. I det där gränslandet mellan sömn och vakenhet där tanken inte längre står i vägen.
Rädslan skriker på dagen. På natten, när det är tyst, kan något annat komma fram.
Hur vet du skillnaden mellan en vanlig dröm och det andra? Du brukar veta, de här drömmarna känns annorlunda, klarare och de sitter kvar på ett sätt vanliga drömmar inte gör. Du minns dem i detalj år senare och det finns nästan alltid en känsla med oftast kärlek ett lugn.
Om du bär på en sådan dröm har du förmodligen redan känt att den var annorlunda. Lita på det.
Om du precis haft en sådan dröm
Först: ta det lugnt med dig själv. Att förlora någon och sedan bära på en dröm man inte kan placera, det är mycket på en gång.
Skriv ner den. Allt du minns, så snart du kan. Detaljerna bleknar fort, och den här drömmen vill du inte tappa. Vad sa personen? Hur kändes det? Var befann ni er?
Prata om den med någon som inte kommer avfärda den. Det behöver inte vara ett medium. Det kan vara en vän som lyssnar utan att himla med ögonen. Sorg som får berättas blir lättare att bära.
Och låt den betyda det du behöver att den betyder. Ingen, inte jag heller får bestämma det åt dig. Om den kändes som ett avsked, då var den ett avsked. Om den gav dig tröst, då var trösten verklig oavsett var den kom ifrån.
Min gammelmormor sa ”närmare än du tror”. Jag har burit de orden i alla år sedan dess. Inte som ett bevis på något utan som en gåva.
Kanske har du fått en liknande.
Jag heter Leo Eid och har arbetat som medium sedan 2008. Om du förlorat någon och bär på frågor du inte vet vem du ska ställa, du får alltid höra av dig. Ibland hjälper det bara att prata med någon som inte tycker att det du känner är konstigt.
